Svar på frågestunden

Hur länge har du haft Leo?
Jag har haft Leo i lite mer än två år.
Visst bygger ni stall på gården? Hur går det?
Det var tänkt, men nu kom ponny två "in i mitt liv" och jag kommer förmodligen att ha båda hästarna hos min tränare för bättre möjlighet att rida i vinter då det finns ridhus :-) Så för tillfället ligger stallbygget på hyllan :-)
Hur är Leo att rida?
Leo är jätterolig att rida. Så länge inte jag spänner mig har han den bästa motorn som finns. Jag använder så otroligt mycket kraft från sina bakben, använder ryggen rätt, och då hamnar även formen rätt.
Vårt stora broblem är på tävling. Då spänner jag mig, utan att riktigt känna av det, och då spänner Leo sig. Det gör att han inte får lika bra bjudning som hemma. Men på framridningen är han trippelt så fin som hemma :-)
Så Leo är fantastiskt rolig att rida, men oerhört mycket motor, och en fantastisk arbetsvilja.

Ska du tävla Leo hoppning i år?
Bästa tränaren du tränat för?
Dan Aspegren
Min Guru, Min dressyr-Gud, Min räddare i nöden!
♦
Utan Danne hade jag inte varit bråkdelen av den ryttare jag är idag.
Jag trodde att jag kunde rida när jag träffade Danne. Jag hade redan då MVG i alla mina
hästrelaterade kurser på skolan, kunde genomföra upp till medelsvåra banor och program på
många olika sorters hästar och hade utbildat några unghästar mer eller mindre på egen hand.
För att inte tala om hur mycket jag kämpat med Kenny...
Egentligen, så kunde jag ingenting.
Danne lärde mig att ridning inte är det man sitter och gör på hästryggen. Det är inte att "få hästen att göra si eller så". Ridning är en känsla, och innan man hittat den känslan kan kalla sig vad man vill - men någon ryttare är man inte, inte på riktigt.
Det har alltid varit det bästa och det värsta jag vet att rida för Danne.
Det bästa eftersom han har lärt mig så fantastisk mycket, och för det kommer jag vara honom evigt
tacksam. Det värsta eftersom man varje gång blir påmind om vilken liten ryttare man är,
och hur mycket det är som man ännu inte behärskar hur redo man än tror att man är för utmaningen.
Danne kan sitta på en stol i ett hörn av ridhuset medan man själv är i andra änden, och ändå veta
precis vad man gör med liltån på sidan som inte är mot honom.
Han kan därifrån säga att man behöver vinkla ut den liltån, eller sitta en centimeter mer på ytter sittben
och så fort man gör det så känns allt helt fantastiskt och hästen rör sig som om den skulle sväva.
Danne är den enda jag vet som kan
ådstakomma mirakel genom en minikorrigering från andra sidan ridhuset.
Konstigt nog har jag inget foto på Danne, så ni kan tyvärr inte få se hur han ser ut.
Men det är ändå ganska oviktigt.
För han ser ut som vem som helst, men jag vet att han är någon helt annan.
♦
Danne är Chefstränare på Hovstallet i Stockholm,
och det är en ynnest att jag fått rida för honom de gånger jag fått.
Han har ett prestgefyllt medaljsystem i sin tränarkonst.
Beroende på hur väl ryttaren rider kan hon/han göra sig förtjänt av en guld-, silver- eller bronsmedalj.
Under alla hans år som tränare har endast två personer någonsin gjort sig förtjänt av varsin
bronsmedalj - längre har ingen nått än så länge.
Jag är inte där än, men jag kämpar på!
Det skulle krävas en roman om jag skulle berätta om de underverk som Danne gjorde tillsammans
med mig och Kenny.
Den förvandlingen vi genomgick kommer jag alltid bära med mig och vara tacksam för ♥
Tack Världens Bästa Danne!

sjukt fin blogg. gå gärna inn på min och lämmna en komentar ! :))
sjukt fin blogg. gå gärna inn på min och lämmna en komentar ! :))